Gav mig i kast med risotto idag uppmuntrad av den lilla videofilmen i min nya iphone-app. Nu blev den inte så krämig och ”ooozing” som Jamies, men smaken blev bra och ryggbiffen perfekt. Återkommer med recept när jag lyckats. Hav tålamod. Det kan behövas.
Däremot fick jag en ny kompis; 2008 Kanonkop Kadette från Stellenbosch i Sydafrika.
Anhängare av sydafrikanska viner och golfare har en ovana gemensamt. De ska alltid övertala oss tveksamma att prova ”så kommer du att ändra dig”. Greenen har jag lyckats undvika men otaliga bakelitdoftande, bittra, bläckiga och brända sydafrikanska pinotager har genomlidit. Några få lysande (dyra) undantag har funnits men ofta har jag återigen funnit mig själv helt oförstående. Därför var det ganska uppgivet jag lovade att testa Kadetten.
Klar blåröd färg och en doft av mogna blåbär, vanilj, mandel och en diskret, lätt rökig fatton med drag av tobak och en aning örtighet. Smaken var medelfyllig och mycket frisk med mjuka tanniner och en fint bärig frukt som vägdes upp av en lätt fatstruktur. Tonerna av mandel och tobak kom tillbaka förstärkta av russin och mörk choklad. Mycket välbalanserat och trevligt syradominerat vin med bra längd. Sydfranskt i stilen. En mycket trevlig bekantskap som jag gärna köper igen.
Öhmans Mat & Vin 
Tjabba Öhman!
Vad kul att du vågade prova deras vin tillslut fast du lät inte så laddad när jag föreslog det. Hoppas nu du prövar deras pinotage till renskav som jag föreslog, mycket svamp, grädde, svartvinbärsgele samt en skvätt kikkoman soja.
Även deras Paul Suer är riktigt bra men då ska den ha mognad, minst 6 år. Är faktiskt i klass med Bordeaux till en spottstyver hur sjukt det än kan låta.
Någon gång vore det intressant att läsa dina reflektioner över rökigheten i sydafrikanska viner. Karaktär eller defekt? Källa och ursprung?