En litterär kaka

När jag skrev om croque monsieur häromdagen var jag så övermäkta stolt över att lyckas peta in ett citat av Marcel Proust på originalspråk och att göra en litterär referens. Inte likt mig alls.

Som av en händelse hittade jag idag en form för madeleinekakor på Lidl (av alla ställen) vilket jag tog som ett tecken på att receptet med litterär anknytning inte var en engångsföreteelse.

Smaken av madeleinekakan som smulas sönder när den doppas i lindblomsteet väcker ett smak och doftminne hos Marcel Proust och förflyttar honom i tid och rum. Den torra kakan uppblött i örtte blir på så sätt skyldig till ett av de mest kända, och minst lästa, mastodontverken i litteraturhistorien; På spaning efter den tid som flytt.

Il y avait déjà bien des années que, de Combray, tout ce qui n’était pas le théâtre et la drame de mon coucher, n’existait plus pour moi, quand un jour d’hiver, comme je rentrais à la maison, ma mère, voyant que j’avais froid, me proposa de me faire prendre, contre mon habitude, un peu de thé. Je refusai d’abord et, je ne sais pourquoi, me ravisai. Elle envoya chercher un de ces gâteaux courts et dodus appelés Petites Madeleines qui semblaent avoir été moulés dans la valve rainurée d’une coquille de Saint-Jacques. Et bientôt, machinalement, accablé par la morne journée et la perspective d’un triste lendemain, je portai à mes lèvres une cuillerée du thé où j’avais laissé s’amollir un morceau de madeleine. Mais à l’instant même où la gorgée mêlée des miettes du gâteau toucha mon palais, je tressaillis, attentif à ce qui se passait d’extraordinaire en moi. Un plaisir délicieux m’avait envahi, isolé, sans la notion de sa cause. Il m’avait aussitôt rendu les vicissitudes de la vie indifférentes, ses désastres inoffensifs, sa brièveté illusoire, de la même façon qu’opère l’amour, en me remplissant d’une essence précieuse: ou plutôt cette essence n’était pas en moi, elle était moi. J’avais cessé de me sentire médiocre, contingent, mortel. D’où avait pu me venir cette puissante joie? Je sentais q’elle était liée au goût du thé et du gâteau, mais qu’elle le dépassait infiniment, ne devait pas être de même nature. D’où venait-elle? Que signifiait-elle? Où l’appréhender?

Läs gärna denna intressanta artikel där det utreds huruvida Marcel Proust verkligen visste vad en madeleinaka var när han satt på sin kammare och fabulerade.

Att vispa ihop madeleinekakor visade sig vara en baggis även för en bakningsanalfabet som mig. Det blev små trevliga portionssockerkakor. Enkelt och ett givet diskussionsämne över tekopparna.

Sätt ugnen på 175˚C. Vispa 75 g smör med 3/4 dl socker, 1/2 tsk vaniljsocker eller malen vaniljstång med elvisp tills det blir vitt och poröst. Tillsätt två ägg, ett i taget, under vispning. Sikta ner 1 dl mjöl och tillsätt finrivet skal från en halv citron. Rör ned försiktigt tills allt är blandat. Pensla formarna med lite smält smör och klicka lite av smeten i varje form och grädda mitt i ugnen cirka 15 minuter eller tills kakorna fått fin färg. Ta ut kakorna ur formarna och låt dem svalna på galler.